I lördags deltog vi i en räddningsövning utanför Karlskrona tillsammans med en av Sjöfartsverkets helikoptrar. Den här kärran är stationerad i Kallinge utanför Ronneby, en alldeles sprillans ny och väldigt tjusig italiensk Augusta som bemannades av fyra trygga killar, två piloter, en ytbärgare och en vinschoperatör.
Alltsammans började med att en av killarna i besättningen, Geir Harang, letade efter ”statister” till en av helikopterteamets övningar. Geir har själv gott om paddlingserfarenhet och är medlem av Facebook-gruppen Happy Kayaking. I ett sådant gäng finns det ju naturligtvis människor med både vattenvana och rätta prylar, t ex torrdräkter. Han skickade ut en inbjudan – 6 platser fanns det. Givetvis högg vi som utsvultna pirayor. Det här var ju en fantastiskt kul och spännande grej som man bara inte får missa – och dessutom för en väldigt god och nyttig sak.
Gänget samlat: Malin, Kerstin, undertecknad, Håkan, Kenneth och Theres. Helene tog bilden.
Vi började passet med en väldigt bra teorigenomgång där Geir bland annat tipsade om hjälpmedel som gör det lättare att bli sedd från en helikopter. Små prylar som lätt ryms i fikaluckan på kajaken. Geir rekommenderade t ex:
- Laserpekare – finns speciella för räddningsändamål som ritar ett ”streck” på vattnet för inflygningslinjen
- Röksignal – till stor hjälp i dagsljus
- Signalljus – framför allt signalera på kvällstid
- Reflexer – enkelt, billigt och kan placeras på all utrustning
Tänk på att de så populära LED-lamporna inte syns i de speciella mörkerglasögon som piloterna använder nattetid.
Har man hjälpmedel som VHF, Spot etc ökar oddsen betydligt att snabbt bli hittad om olyckan skulle vara framme. Alltså hög tid att uppdatera packningslistan!
Instruktören och vinschoperatören Geir.
Säkerhetstips och teorisnack.
Kustbevakningen körde ut oss i fjärden utanför Karlskrona, där vi snällt fick kliva av, dvs hoppa i vattnet.
Badsugna och allt lite pirriga!
Håkan är på hugget!
Vi går ut från kajen vid Almö, strax norr om Hasslö.
Kustbevakningen lämnar oss och vi väntar in helikoptern.
Efter en stund kom kom killarna med sin helikopter, skickade ner ytbärgaren som la en sele om oss. Helene var först att få njuta av utsikten från en hisstur på sisådär 40m. 🙂
Uppe i helikoptern drar vinschoperatören in den ”nödställde” Christian i säkerhet i kabinen.
Geir skötte vinschen och kunde styra helikoptern och ytbärgaren i position över den nödställde i vattnet. Helikopterns autopilot höll den på konstant höjd.
Ytbärgaren på väg att välja nästa att räddas. Tufft val i skarpt läge. Helikoptern piskade verkligen upp ordentligt med vatten. Faktiskt bitvis svårt att se och andas i vinden.
Malins tur att flyga.
Theres var jättejättejätteglad över att vara ombord. 🙂
Geir manövrerar in helikopter och ytbärgare över nästa nödställde.
Kenneth fick bada längst.
Ytbärgaren Micke pustar ut medan Geir stänger luckan. Killarna var nöjda med ett snitt på 4 min per lyft.
En reflektion är på sin plats … när man så småningom satt uppe i helikoptern och tittade ned på kompisarna som väntade i vattnet, då inser man hur otroligt svårt det är att upptäcka någon i nöd. I lördags var omständigheterna optimala – trots det inte alldeles lätt att se en nödställd från 40 meters höjd. Svarta, blå torrdräkter syns uselt, röda sisådär medan knallgult eller orange syns bäst.
Tack till Kerstin som var kvar på land och jobbade hårt med kamera och teleobjektiv! Fler bilder på Kenneths blogg finns här.
Stort tack till Geir och hans kollegor för att vi fick möjlighet att hjälpa till i övningen och tack för en riktigt lärorik eftermiddag. 🙂 🙂 🙂
GOTT UTE OCH INNE 