En ny leverans av paddelfodral är skickad till USA. Kul med efterfrågan även om den är väldans sporadisk. 🙂
Den här gången ett europa-fodral och ett grönlandsfodral till en Romany-kajak.
Presenter är jättekul! 🙂 Och speciellt kul blir det när Helene och Pia slår sig ihop och tisslar och tasslar.
Härom dagen överraskade nämligen Helene mig med ett fint litet paket. Det innehöll ett par riktigt snygga manschettknappar som Pia gjort på beställning. Sånt blir man alldeles speciellt glad för! 🙂
För den som blir sugen på något liknande kan man beställa på Pias silversajt Silverkayak.com
För några veckor sedan hörde bästa paddelkompisen Zsuzsa av sig och ville komma över med ett paket till mig och Helene. Hon lät väldigt hemlighetsfull och vi blev naturligtvis jättenyfikna.
Några kvällar senare hälsade Zsuzsa och Johan på och i paketet de hade med sig låg den här fina akvarellen. Målningen var en present med anledning av att Helene och jag slagit ihop våra påsar, blivit ett par på riktigt, fixat samma efternamn – ja, ni fattar… 😉 Nu gjorde vi ju det för ett knappt år sedan, så det var visserligen ett något senkommet grattis. Men – trots allt måste man ju ha förståelse för att konstnärligt skapande tar tid, speciellt när det blir så här fint. Hur som helst – vi blev förstås desto gladare och än mer överraskade. 🙂
Tack Zsuzsa för den fina tavlan! 🙂
Ötterörarna ligger cirka 4 km norr om Rödlöga.
Bilden som inspirerat Zsuzsa tog Helene i juni 2014 på en av Ötterörarna strax norr om Rödlöga i Stockholms norra skärgård. Här finns fler bilder från den turen.
Visst är det kul när det där plötsliga och alldeles oväntade händer!? 🙂
För sisådär 3-4 år sedan sydde jag ett fodral till reservpaddeln. Trött på att den alltid var i vägen för fikaväskan och ganska så less på att den repade däcket på min sprillans nya Tidereace Xplore. Några kompisar gillade paddefodralet så kvickt och lätt sydde jag några fodral till dem också.
Samtidigt startade jag en blogg för att sälja fodralet. Kunde ju vara kul att testa hur det funkade att snickra ihop en liten nätshop. Tja, ni vet hur det går….den blev aldrig riktigt färdig, glömdes bort och jag fick andra roliga projekt i tankarna.
Döm om min förvåning när det igår damp ner en beställning från Pete Hohmann i Woodbridge, Virginia US. Han ville ha fodral till både grönlandspaddel och europapaddel.
Nu är den amerikanska marknaden erövrad, försäljningen formligen exploderar 😉 och symaskinen går varm.
Bloggen www.paddlebag.net är givetvis uppfräschad. Pete, tack för beställningen! 🙂
Det här känns lite för bra för att vara sant – men det tro det eller ej…
För cirkus ett år sedan köpte vi en brännare, Muka Stove, från japanska Soto. Tyst och effektiv. Liten och behändig. Definitivt inte den billigaste.Men… det var lite, lite för bra ös på den. Det mesta från grytor till ägg och bacon brändes väldigt lätt vid på grund av att den höga effekten inte gick att reglera särskilt bra. Av eller på. 100% eller noll. Ja ni fattar…
Sagt och gjort – häromdan mailade jag några rader till tillverkaren i Japan och frågade om det möjligen fanns något man kan göra. Får strax tillbaka ett mail fyllt av japansk artighet där man rakt av lovar att utan kostnad skicka en ny bränslepump och lite andra prylar som skulle fixa problemet. Den 22 oktober meddelade Soto att de lämnat prylarna till DLH. Den 24 oktober plockar jag ut paketet i butiken hemmavid. Givetvis kunde jag följa paketet när det lämnade DHL Nagoya i Japan, mellanlandade i Frankfurt, Leipzig och Köpenhamn för att, så småningom, nå slutstation i Malmö, där DHLs kurir körde ut paketet till Helsingborg. Grymt snabbt.
Att det går att skicka paket över halva jorden på nolltid är väl inget nytt, men Soto hanterade detta så himla snyggt. Riktigt, riktigt bra service. Sådant blir man glad för! 🙂
Paket från Japan.
Spännande, spännande!
Jodå – ser lovande ut.
Ny pump och lite annat smått och gott.
Problemet löst. Funkar perfekt. 🙂
I lördags deltog vi i en räddningsövning utanför Karlskrona tillsammans med en av Sjöfartsverkets helikoptrar. Den här kärran är stationerad i Kallinge utanför Ronneby, en alldeles sprillans ny och väldigt tjusig italiensk Augusta som bemannades av fyra trygga killar, två piloter, en ytbärgare och en vinschoperatör.
Alltsammans började med att en av killarna i besättningen, Geir Harang, letade efter ”statister” till en av helikopterteamets övningar. Geir har själv gott om paddlingserfarenhet och är medlem av Facebook-gruppen Happy Kayaking. I ett sådant gäng finns det ju naturligtvis människor med både vattenvana och rätta prylar, t ex torrdräkter. Han skickade ut en inbjudan – 6 platser fanns det. Givetvis högg vi som utsvultna pirayor. Det här var ju en fantastiskt kul och spännande grej som man bara inte får missa – och dessutom för en väldigt god och nyttig sak.
Gänget samlat: Malin, Kerstin, undertecknad, Håkan, Kenneth och Theres. Helene tog bilden.
Vi började passet med en väldigt bra teorigenomgång där Geir bland annat tipsade om hjälpmedel som gör det lättare att bli sedd från en helikopter. Små prylar som lätt ryms i fikaluckan på kajaken. Geir rekommenderade t ex:
Tänk på att de så populära LED-lamporna inte syns i de speciella mörkerglasögon som piloterna använder nattetid.
Har man hjälpmedel som VHF, Spot etc ökar oddsen betydligt att snabbt bli hittad om olyckan skulle vara framme. Alltså hög tid att uppdatera packningslistan!
Instruktören och vinschoperatören Geir.
Säkerhetstips och teorisnack.
Kustbevakningen körde ut oss i fjärden utanför Karlskrona, där vi snällt fick kliva av, dvs hoppa i vattnet.
Badsugna och allt lite pirriga!
Håkan är på hugget!
Vi går ut från kajen vid Almö, strax norr om Hasslö.
Kustbevakningen lämnar oss och vi väntar in helikoptern.
Efter en stund kom kom killarna med sin helikopter, skickade ner ytbärgaren som la en sele om oss. Helene var först att få njuta av utsikten från en hisstur på sisådär 40m. 🙂
Uppe i helikoptern drar vinschoperatören in den ”nödställde” Christian i säkerhet i kabinen.
Geir skötte vinschen och kunde styra helikoptern och ytbärgaren i position över den nödställde i vattnet. Helikopterns autopilot höll den på konstant höjd.
Ytbärgaren på väg att välja nästa att räddas. Tufft val i skarpt läge. Helikoptern piskade verkligen upp ordentligt med vatten. Faktiskt bitvis svårt att se och andas i vinden.
Malins tur att flyga.
Theres var jättejättejätteglad över att vara ombord. 🙂
Geir manövrerar in helikopter och ytbärgare över nästa nödställde.
Kenneth fick bada längst.
Ytbärgaren Micke pustar ut medan Geir stänger luckan. Killarna var nöjda med ett snitt på 4 min per lyft.
En reflektion är på sin plats … när man så småningom satt uppe i helikoptern och tittade ned på kompisarna som väntade i vattnet, då inser man hur otroligt svårt det är att upptäcka någon i nöd. I lördags var omständigheterna optimala – trots det inte alldeles lätt att se en nödställd från 40 meters höjd. Svarta, blå torrdräkter syns uselt, röda sisådär medan knallgult eller orange syns bäst.
Tack till Kerstin som var kvar på land och jobbade hårt med kamera och teleobjektiv! Fler bilder på Kenneths blogg finns här.
Stort tack till Geir och hans kollegor för att vi fick möjlighet att hjälpa till i övningen och tack för en riktigt lärorik eftermiddag. 🙂 🙂 🙂
I söndags hängde jag med Marie och hennes duktiga nyutexaminerade elever på deras premiärtur från Arild. Vi var 10-12 paddlare, några alldeles färska och en del med lite mer valkar i nävarna som la i kajakerna vid Tussans badplats. Trångt som sjutton, inte bara på parkeringen utan i vattnet också. Naturskyddsföreningen hade arrangerat en exkursion tillsammans med dykklubben där man lärde barnen allt om djur- och växtlivet i vattnet och på havsbotten.
Vi paddlade i lugnt tempo ut till Porten och Sockertoppen. Sen dopp och fika och dopp och …. 🙂
På återvägen hade vinden hunnit friska i så att det till och med gick små gäss på Skälderviken. Lite segt för de som inte lärt sig älska motvind och lite uppiggande motsjö. Men, men – de lär sig säkert! 🙂
Fikadopp vid Porten
GOTT UTE OCH INNE 