Tjust Skärgård – och ordentligt pålästa
Sommaren 2011 paddlade Helene och jag söderut genom Tjust Skärgård. Start från lilla campingen i det sömniga men gulliga somarstugeområdet Hallmare utanför Loftahammar. I år dags för en knapp vecka norrut, även nu från Hallmare.
Inför våra längre turer har vi börjat lägga lite tid på att förbereda paddlingarna genom att läsa på om öarnas historik. Det finns ofta gamla fiskelägen och öar med en spännande och ibland lite dramatisk historia. Det blir lite kajakturism liksom. Den här turen hade vi fyren Storkläppen och den gamla fiskarön Väderskär på önskelistan.
Första övernattning på en gammal favorit – en” NoNameIsland” söder om Städsholmen i höjd med Storkläppen. Superfint väder, några patetiska snabbdopp – vattnet var absolut svinkallt.
Storkläppen ligger längst ut i skärgården. När jag och Helene kom dit fick vi ett litet snack med ägaren till fyrvaktarbostaden. Han berättade riktigt ruggiga historier om hur havet dånade in och svepte bort allt – inkl gångstigar gjutna i betong på klipporna. Mäktigt och respektingivande.
Givetvis passade vi på att shoppa så mycket delikatesser i fiskväg som vi kunde hitta. Vi rensade köket på Stora Grindö – var inte så svårt. 😉 Uppe vid Väderskär hade vi tur – riktig tur. Där fick vi nyfångad nyrökt flundra och flatrökt ål till lunch. Vi spanade in öns sevärda kapell från 1600-talet medan fisken fick den avslutande finishen i röken.
Helnöjda med turen! Sen i bilen ner till Blekinge och klubbträff. 🙂
Stor-kläppen eller Stork-läppen?
Det sjökortet blev nog inte riktigt bra …
Helene tar en middagslur. Sånt är viktigt.
Matpyssel på kvällskvisten. Det är också viktigt.
Vi var inte ensamma när vi närmade oss farleden.
Lövskär på nordsidan kl 04.00. Superfin ö med hällar som fotbollsplaner. I alla fall nästan. 😉
Ingen aning om vad de kallas men fina är de.
På Lövskär hade någon byggt två höga pelare. Han och hon kanske?
Laxboa skakade fram en bit gravad, rökt lax med lite bröd och god sås. Funkade perfekt som lunch.
Okänd skonare som vi långt senare identifierade som skonaren Vega, en gång byggd i Viken norr om Helsingborg.
Vi fick se (och höra!) en grundstötning från vår ö. Dröjde märkligt länge innan någon stannade och drog loss honom trots att han nästan låg i farleden.
En av de fina gamla målningarna i kapellet.
Varje familj på ön hade sitt bomärke som markerade deras plats i kyrkbänken.
Cola-paddling med Teva-sandal.
Plötsligt jättevarmt i vattnet.