Tutti Frutti på Åland
En av dagarna på sommarens Ålandstur var blåsig med stark sydlig vind. Naturligtvis var vi på väg söderut och fick kämpa hårt i motvind. När vi äntligen kom fram till dagens mål, Kökar, var alla grymt trötta efter att ha paddlat i tuff motvind i stort sett hela dagen. Med en sista kraftansträngning korsade vi farleden där de lokala färjorna går och la oss i lä bakom en långsmal ö. Magnus hoppade blixtsnabbt i land för en ”biobreak”. Vi andra satt kvar i kajakerna och pustade ut. Ingen sa ett knyst. Vi var bara trötta.
Det var då Gunnel plockade fram påsen med Tutti Frutti. Det var just då. Ingen kommer att glömma det.
Blodsockret var totalt i botten. Timingen perfekt.
Aldrig någonsin har trötta paddlare blivit så glada för lite godis. Aldrig någonsin har godis smakat så gott. Aldrig någonsin har timingen varit bättre.
Känns som att det är nån slags sensmoral på plats. Den får väl bli nått i stil med: ”Håll koll på Gunnel när det blåser motvind – det är hon som har godis i fikaluckan! ” 🙂
Kraven på jysst lägerplats var som bortblåsta den kvällen. Vi lyckades hitta lite lä och kravlade oss i land bakom en skyddande udde. Efter ost, kex och en skvätt vin tedde sig livet betydligt ljusare! 🙂
Ja, tänk vad lite kan göra mycket. Har haft några sådana liknande upplevelser och jag är lika tacksam varje gång. Mitt humör kan bli ganska vasst när blodsockernivån sjunker för lågt. Jag har lärt mig att handskas hyfsat med det men ibland märker jag inte att jag är sur och arg. Då brukar Håkan mata mig med något gott som han har i flytvästen eller fikaskottet. Ren självbevarelsedrift.
GillaGilla